Japp, då har jag gjort dagens intervallpass. Trots att jag bara sekunderna innan var väldigt nära att strunta i det. Spöktankar som att “jag orkar inte” och “jag har för ont i halsen” snurrade runt i huvudet och var väldigt nära att ta över min kropp där ett tag.
Men icke! Envis som en åsna är jag. Men trots min envishet så slog latheten till, genom att jag inte orkade snöra på mig mina joggingskor. Så jag sprang barfota på mitt löpband.
Att springa i bara strumpblästen är inte särskilt snällt mot dina strumpor. Dom fick vackert åka i sopkorgen efter en omgång på löpbandet. Det är inte heller så snällt mot fortulorna, jäklar vad det brändes.
Men ska det härdas så ska det!